Inomhus
Kyla och snö har verkligen dragit in på allvar i Stockholm, värsta någonsin så länge jag bott här. Det känns även som den har kommit för att stanna. Egentligen är det bara teknikträningar som blir drabbade, så vid förra veckans teknikfokus fick jag fundera om. Men trots det så blev det en grym vecka med alltifrån lugna distanspass till hårda intervaller.
Dock är inte kyla och snö dåligt för alla typer av träningar. Denna veckan passar det utmärkt till exempel. Jag är mitt upp i en intervallvecka, så har genomfört 5pass och har 5pass kvar. Alla pass är planerade att köra inomhus, på bana och löpband. Kanske låter tråkigt, men om jag ska välja på inne och halka runt i snön så blir valet väldigt enkelt!
Här nedan är en pulskurva från ett av passen på löpbandet. Jag tänkte köra 3*5min över 90% men blev istället till slut 15min i ett sträck. Kroppen vill fortsätta löpa så därför stannade jag ej.
Sedan jag startade upp grundträningen har det gått riktigt bra, har hållt mig till planen och tycker att kroppen svarar bra på mycket träning. Om jag jämför samma tid förra året så har det nästan blivit en ökning med 50% de fyra första veckorna.
En av mina tankar var att försöka hålla mig borta från skidorna detta år, men nu när det kommit så mycket snö så kanske jag får fundera om när det gäller den biten. Blir i alla fall ingen skidåkning före jul.
Första lägret är nu också inplanerat, blir 17-27 januari i Alicante. Men kan även smyga in en vecka över nyår om snöläget är oförändrat.
Sista tävlingen och ny design
Nypremiär för den nya hemsidan (www.flyingfred.com) som min sambo Frida har arbetat fram lades upp i helgen. Än så länge finns inga bilder och den ser endast ut som den ska på Chrome. Detta kommer snart åtgärdas. Men ni kan ju andå kika in på Flyingfred.com
Nu i helgen gjorde jag mina sista tävlingar för året och det var riktigt skönt att kunna avsluta på topp. I fredags började det med Nattsprint, lördags Downhill och idag Zoosprint. Det är en cup där varje lopp räknas samman till en total. Och vilket facit det blev på dessa sprintar, 3:a i fredags, 1:a i lördags och 1:a idag.
Nu i helgen gjorde jag mina sista tävlingar för året och det var riktigt skönt att kunna avsluta på topp. I fredags började det med Nattsprint, lördags Downhill och idag Zoosprint. Det är en cup där varje lopp räknas samman till en total. Och vilket facit det blev på dessa sprintar, 3:a i fredags, 1:a i lördags och 1:a idag.
Fredagens nattsprint bestod av teknisk inledning och snabb avslutning, dock precis innan den snabba avslutningen skulle ta vid så försvann det en kontroll och den sista fjärdedelens startande blev drabbade. Bland annat jag. Dock löste arrangörerna det på ett bra sätt och tog bort tiden till den och från den och kunde på så vis få en resultatlista.
Downhillen var jag riktigt sugen på i år, då jag aldrig riktigt fått till det prickfritt där något år. Men i år lossnade det och lyckades vinna med nästan minuten till Högstrand, som endast var 16 sekunder efter mig i spåret vid femte kontrollen (han startade 30sek efter mig). Jag tyckte ändå jag sprang bra i början av loppet men han hade absolut en högre växel från start, men kanske tyvärr lite väl hög för att klara av att springa prickfritt.
Söndagens race inne på djurparken var lite annorlunda i år eftersom vi startade utanför parken och detta gjorde att det blev mer skogsorientering istället för ren vägvals-OL. Jag började dock lite nervöst då jag tappade mycket tid till tvåan, eftersom jag inte läste kartan tillräckligt noga och hamnade mitt på ett staket som jag inte fick passera. Efter den missen skärpte jag till mig och sprang sen bra och kunde hålla ett högt tempo hela vägen till mål.
I och med mina två segrar så tog jag hem totalen och fick då en pannlampa i pris, Ledx Cobra IIx, så nu kanske jag kan ta nattorienteringen ett steg till.
Riktig kul avslut på säsongen och skönt att bättra på mitt sprintfacit under helgen.
Vinterträningen har även startat upp och har hållt på i några veckor nu, med detta vill jag mena att fokus på 2013 är i full gång. Än så länge har jag främst fokuserat på mängd för en bra grund men de kommande veckorna blir det mer teknik och tempoinslag. Mot Suomi!
Från kvaletta till botten.
Ja så skulle jag vilja beskriva Lång-SM, en härlig start i kvalet som slutade på botten i finalen.
Mina förberedelser var näst intill perfekta och jag visste att formen var fin, hade nämligen fått bra kvitton på det under VM-lägret i Finland dagarna innan. Att tillägga är att jag var grymt sugen på att få tävla och speciellt på Långdistans.
Kvalet, jag ville göra ett perfekt lopp men hålla igen lite fysiskt. Plockade kontroll efter kontroll i början och vid femman fick jag sällskap av de som startade 3 respektive 6minuter innan. Då tänkte jag att "nu kan jag lugna ner mig lite", men sprang på i bra fart in mot mål och vann mitt heat ca 3minuter före tvåan.
Resultat;
Karta;
Finalen, eftersom jag vann mitt kvalheat fick jag starta sist i finalen, vilket jag gillade. Skönt att jaga istället för att vara jagad. Känslan i kroppen på morgonen var god, hade återhämtat mig bra efter kvalet och kände mig hungrig, riktigt hungrig.
Starten gick och fick precis den inledning jag ville, det vill säga med en långsträcka tidigt på banan och vid tredje kontrollen är jag på andra plats. På väg till fyran sen gör jag en bom (nästan 2min) och efter det kommer jag aldrig riktigt in i orienteringen igen. Blir stressad och gör småmissar på de tre eftervarande kontrollerna.
Mina förberedelser var näst intill perfekta och jag visste att formen var fin, hade nämligen fått bra kvitton på det under VM-lägret i Finland dagarna innan. Att tillägga är att jag var grymt sugen på att få tävla och speciellt på Långdistans.
Kvalet, jag ville göra ett perfekt lopp men hålla igen lite fysiskt. Plockade kontroll efter kontroll i början och vid femman fick jag sällskap av de som startade 3 respektive 6minuter innan. Då tänkte jag att "nu kan jag lugna ner mig lite", men sprang på i bra fart in mot mål och vann mitt heat ca 3minuter före tvåan.
Resultat;
Karta;
Finalen, eftersom jag vann mitt kvalheat fick jag starta sist i finalen, vilket jag gillade. Skönt att jaga istället för att vara jagad. Känslan i kroppen på morgonen var god, hade återhämtat mig bra efter kvalet och kände mig hungrig, riktigt hungrig.
Starten gick och fick precis den inledning jag ville, det vill säga med en långsträcka tidigt på banan och vid tredje kontrollen är jag på andra plats. På väg till fyran sen gör jag en bom (nästan 2min) och efter det kommer jag aldrig riktigt in i orienteringen igen. Blir stressad och gör småmissar på de tre eftervarande kontrollerna.
Springer på bra men tyvärr gör jag ytterligare små misstag och efter ca 60minuters löpning tar loppet helt slut, ut från 18e kontrollen kör jag knät rätt in i en sten och smärtan kommer med en gång. Jag känner direkt att det inte går att fullfölja, jävligt besviken över loppet haltar jag till sjukvården och därifrån får skjuts till TC.
Resultat;
Karta;
Grymt besviken över finalloppet, ville mycket och kanske för mycket. Men även av dessa saker lär man sig och fler chanser kommer. Vad gäller banläggningen i helgen så anser jag att kvalbanan var bättre än finalbanan. 2 långsträckor på 14,3 km. Ett mittparti med 18 kortare rakt-på sträckor, en avslutning med kontrollplock runt en höjd, totalt 33 kontroller. Det ser för mig ut som en förlängd medeldistans. vart är vägvalen?
Nu till helgen väntar medel och stafett, är inte helt 100 på start ännu men jag hoppas att knät blir ännu bättre över natten och att jag kan springa kvalet imorgon.
Resultat;
Karta;
Grymt besviken över finalloppet, ville mycket och kanske för mycket. Men även av dessa saker lär man sig och fler chanser kommer. Vad gäller banläggningen i helgen så anser jag att kvalbanan var bättre än finalbanan. 2 långsträckor på 14,3 km. Ett mittparti med 18 kortare rakt-på sträckor, en avslutning med kontrollplock runt en höjd, totalt 33 kontroller. Det ser för mig ut som en förlängd medeldistans. vart är vägvalen?
Nu till helgen väntar medel och stafett, är inte helt 100 på start ännu men jag hoppas att knät blir ännu bättre över natten och att jag kan springa kvalet imorgon.
Euromeeting-nytt revanschförsök
Ja O-ringen som jag laddade för nere i Schweiz tog slut lika fort som det började. Egentligen tog det slut redan till 5:e kontrollen under första etappen, då jag slog i knät i en sten. Kändes inte så farligt just då, så jag fortsatte att löpa klart banan och fick en bra start på veckan med en 11:eplats. Men efter målgång så märkte jag att knät inte var 100%-igt. Lindade hårt och blev skjutsad till bilen med fyrhjuling.
Dagen efter när jag vaknade kände jag direkt att jag inte kunde springa, men jag gav mig ändå ut på morgonpromenad med förhoppning att knät skulle mjukna upp, men blev ingen skillnad efter 20minuter och jag bestämde att lämna återbud. Kan jag inte gå så kommer jag absolut inte kunna springa. Tråkigt, men efter ytterligare en dag så blev jag även förkyld. Lika bra att ta allt på en gång tänkte väl kroppen!
Trots att jag inte kunde fullfölja o-ringen så fick jag positivt besked angående Euromeeting i Österrike (10-12 augusti). Så nu är det bara att försöka bygga upp formen så bra det bara går efter förkylningen. Knät känns ok och revanschlusten sitter kvar så det ska bli riktigt kul att få tävla igen!
Dagen efter när jag vaknade kände jag direkt att jag inte kunde springa, men jag gav mig ändå ut på morgonpromenad med förhoppning att knät skulle mjukna upp, men blev ingen skillnad efter 20minuter och jag bestämde att lämna återbud. Kan jag inte gå så kommer jag absolut inte kunna springa. Tråkigt, men efter ytterligare en dag så blev jag även förkyld. Lika bra att ta allt på en gång tänkte väl kroppen!
Trots att jag inte kunde fullfölja o-ringen så fick jag positivt besked angående Euromeeting i Österrike (10-12 augusti). Så nu är det bara att försöka bygga upp formen så bra det bara går efter förkylningen. Knät känns ok och revanschlusten sitter kvar så det ska bli riktigt kul att få tävla igen!
MEDEL-KVAL
Dagen började med ett tävlingsrace (öppen lång) på publiktävlingen mellan mig, Jerker, Jonas, Lillian och Vagnis "Schweizermuschen" Karlsson. 5,5km skulle löpas och det var mycket som stod på spel, ledartröjan, spurttävling, bergspris och den mest offensiva löparen.
Jag startade offensivt, men tyvärr med lite för mycket bommar och något mindre bra vägval fick jag se mig besegrad av en SNO-löpare, Jonas "SNO-frillan" Leandersson. Han vann inte bara ledartröjan utan tog även hem bergspriset, mest offensiva löparen och efter fusk spurttävlingen. Tråkigt för oss andra men det kommer fler chanser och om jag ska vara ärlig så tror jag han har gått ut lite väl offensivt inför kommande tävlingar. Jag blev ändå positiv över att min form börjar komma smygande i kroppen, så jag börjar se framemot o-ringen mer och mer. Så nu gäller det bara att få till de sista förberedelserna här i Schweiz, för sen kommer en grym vecka nere i Halland.
Jag startade offensivt, men tyvärr med lite för mycket bommar och något mindre bra vägval fick jag se mig besegrad av en SNO-löpare, Jonas "SNO-frillan" Leandersson. Han vann inte bara ledartröjan utan tog även hem bergspriset, mest offensiva löparen och efter fusk spurttävlingen. Tråkigt för oss andra men det kommer fler chanser och om jag ska vara ärlig så tror jag han har gått ut lite väl offensivt inför kommande tävlingar. Jag blev ändå positiv över att min form börjar komma smygande i kroppen, så jag börjar se framemot o-ringen mer och mer. Så nu gäller det bara att få till de sista förberedelserna här i Schweiz, för sen kommer en grym vecka nere i Halland.
Jonas iklädd ledartröjan och bergatröjan.
Medelkvalet då, ja det var lite mer spännande idag jämfört med gårdagens långkval. För idag fick vi åskådare chansen att följa löparna nästan i 60sekunder vilket var en fröjd.
I ett medelkval handlar det mer eller mindre att springa näramare sitt max, då det oftast kan bli relativt tajt mellan de som tar sig vidare. I ett mästerskap som VM så blir det dock inte lika tajt som man kan tro eftersom variationen i startfältet varierar kraftigt. Men det gäller ändå att inte satsa för mycket och inte låta sig bli uppstressad om något skulle gå snett utmed banan.
Känslan för mig som åskådare idag var bättre än igår, men jag längtar ändå tills finalerna då det gäller mera och vi som publik får se mer fight ända in på mållinjen.
Niggli VS Billstam, imorn i medelfinalen får vi se!!
Lång-kval
När långkvalet avgjordes idag var det blandade känslor, det var här jag skulle ha sprungit om jag fått välja. Men nu blev det inte så utan istället fick jag stå vid sidan av. En lite lätt långtråkig tävling där det hoppade ut löpare ur buskarna och stämplade sista kontrollen och sedan fortsatte upploppet i olika tempo. Det fanns löpare som tog det väldigt lugnt och vissa hade betydligt mer bråttom.
För min del så var det ändå lärorikt att se hur de olika löparna gör i mästerskapskval och att det egentligen inte så speciellt. Det gäller att ha en plan och utföra den till 100%, hellre gå lite defensivt än att satsa för fullt. Egentligen är det inget annorlunda med ett mästerskapskval jämfört med en vanlig bana på hemmakartan, utan jobbet ska göras. Självklart är det mer nervöst men det gäller att se möjligheterna och att ta det som en bra genomkörare inför finalen.
Idag kände jag även av att min revanschlust kom krypande mer och mer. Att stå och se på hur löpare efter löpare springer i mål (på min favoritdistans!) gör mig väldigt taggad och det ger även en drivkraft till att fortsätta att utvecklas och ta steg efter steg för att nå toppen.
Nedan kommer bilder från kvalet på Lundanes, Niggli och Eliasson.
Idag stod det distans på träningsschemat. Sprang på grannkartan till långfinalen, men tyvärr var det svårt att springa i distansfart i den skogen, då det bitvis var väldigt grönt och springer man inte med full attack är det svårt att komma igenom.
Här nedan kommer även en bild från min "arbetsplats" från sprinten, satt precis bakom målet och inspurten syns i bakgrunden:
Silva League 3 och 4
I helgen som var det deltävling 3 och 4 i Silva League utanför Täby i Stockholm. Jag hade sett framemot långdistansen som var på lördagen väldigt länge och fick ett härligt genrep av tekniken när jag var och tränade strax norr om tävlingsområdet veckan innan.
På programmet var det 18km vilket innebar snabba kilometertider då segrartiden skulle vara ca 90min, banan skulle även ha någon form av gaffling.
Direkt när jag fick kartan insåg jag ganska så snabbt att det gällde att plocka kontrollerna lugnt och säkert i början för att sedan öka tempot på de längre sträckorna. Kan väl inte säga att jag i själva verket inledde särskilt lugnt då jag tog ledningen redan vid första radion (11.:38). Hade ett härligt go i kroppen och känslan var god, ända fram till 7an där jag inte får ihop det riktigt när jag ska ta kontrollen. Gör ca 30sek.
Kommer in i det bra igen och plockar skärm efter skärm och vid varvningen är jag är jag 3:a 49sek efter. Ut på andra varvet är det ganska löpvänligt till en början och jag försöker trycka på så gott det går. Gör det enkelt på långsträckan norr ut där jag kan löpa på bra, men sen till 22an kommer den kostsammaste bommen på 1:20min. Trots bommen så var jag fortsatt 50 sek efter vid radio 2. Tyvärr genomför jag inte långsträckan till 26:an direkt bra, utan blir väldigt krokigt och jag tappar tid. I mål sen springer jag in som 3:a, 1:33min bakom Thierry Gueorgiou.
Klart godkänt lopp både tekniskt och fysiskt och ett bra kvitto på att jag närmat mig toppen, men jag väntar fortfarande på den riktiga fullträffen.
På söndagen var det medeldistans, 6,1 km. Kände innan start att detta kan passa mig bra om jag håller i tekniken. Fick även testa på hur det är att starta absolut sist på tävlingen. Ett ensamt lopp där jag endast korsade 2 löpare på hela banan.
Tyvärr lyckas jag inte fullt ut med tekniken då jag på 6:e kontrollen gör min stora bom, är runt på två andra stenar i området som känns som ett uppväxt grönområde. Här lyckades verkligen banläggaren. Efter det springer jag bra igen, gör en liten krok till 12:an dock. Springer i mål som 10:a och upp till segraren Thierry var det 1:52min.
Ändå ett besked på att jag klarar hålla farten bra trots klurig orientering.
Karta Lång del 1: http://www.flyingfred.com/kartor/show_map.php?user=Fredrik&map=33
Karta Lång del 2: http://www.flyingfred.com/kartor/show_map.php?user=Fredrik&map=34
Karta Medel: http://www.flyingfred.com/kartor/show_map.php?user=Fredrik&map=35
Säsongen tar fart
Veckan i Schweiz var helt fantastisk, fint väder och god mat. Men det var inte bara det som var positivt, utan det var alla kvitton som jag fick på att jag ligger bra till inför säsongen. Både på stafetträningar och individuellt, det enda som jag inte hänger med i är på sprint. Så det får jag jobba vidare på någon annan gång. Nu väntar ju säsongen och under vårkanten är det inte sprint som jag vill lyckas på. Foto taget i Schweiz av Peter Holgersson; http://www.runpix.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=2606663
Väl hemma från Schweiz bar det direkt iväg på nästa träningssamling, denna gång med DSA (Dala Sports Academy) på EM-träningar. Först var det masstart tillsammans med danska landslaget. Här var målet att göra ett så bra tekniskt lopp som möjligt och samtidigt ösa på så mycket det gick. Jag lyckades bra, dock kan jag nog räkna ihop misstag på ca 60sek och känslan var inte riktigt vad jag hoppades. Men jag spurtade vilt om segern, dock var Jerker lite för stark så stämplade i mål som tvåa max 5 sek efter Jerker och precis före Wille. Karta med rutt; http://3drerun.worldofo.com/2d/index.php?idmult%5B%5D=-46011&idmult%5B%5D=-45754 se och njut!
Under torsdagen var det dags för Sverigepremiär, dock i stafett på svartnatta utanför Vingåker. Jag sprang andra sträckan och gjorde ett stabilt och förde upp mig och Nick till slutligen en fjärde plats. Sen bar det av mot Borensberg för 10milaläger med klubben, körde ett pass under fredagen i snöstorm och fick nog av vädret och reste istället ännu mer söderut för att göra individuell premiär på Öjetrampen på Påskafton. Detta var ett genrep inför Göteborgshelgen och jag ville göra ett tekniskt bra lopp. Jag började dock inte riktigt bra utan bommade både 1an och 2an innan jag kom in bra i det och kunde öka tempot. Riktigt nöjd med långsträckorna där jag optimerade mitt vägval bra och pushade på så gott det gick. Slutet av varv två gjorde jag dock en liten krok till och tappar också även lite tid gentemot tvåan i loppet. Men sprang i mål som segrare på tiden 87min på den 13,7km långa banan. På sida 24 kan ni läsa lite om tävlingen i Alingsåskuriren; http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=d1sqzs9z&gInitPage=1 Kartorna hittar ni här; http://www.flyingfred.com/kartor
Efter det åkte vi norrut för att springa kolmårdskaveln så det blev mycket resa i påsk, men när det går bra på tävlingarna är det värt mödan. Här fick jag inte riktigt det läget jag ville ha ut på sista sträckan, utan fick gå ut ca 4min efter täten. Men jag kom in bra i orienteringen direkt och kunde pusha hårt i tempot. Gick ut samtidigt som David Andersson, vi hade dock inte samma gaffel en enda gång, men på de gemensamma kontrollerna var vi lika på hela tiden. Mot slutet av banan började jag fundera på hur jag skulle kunna besegra David i en eventuell spurt, jag kom fram till att jag måste försöka ”mala” ner honom i ett högt tempo innan spurten då jag vet hans kapacitet. Därför körde jag riktigt hårt de sista kontrollerna men han hade tänkt precis samma sak visade det sig efteråt när vi joggade ner, eller rättare sagt hans taktik var att ligga i rygg på mig fram tills spurten och sen avgöra på det korta upploppet. Jag trodde jag hade fått en liten lucka in mot fjärde sista, dock blir jag lite osäker och måste slå av lite på tempot för att få kontrollen, då får han kontakt igen. Jag försöker öka tempot ännu en gång, men nu går krigar han med. Brant utför till sista kontrollen gjorde att tempot skruvades upp ytterligare och väl nere på åkern blev det riktigt fajt mot sista kontrollen, se bild;
Foto: Martin Hammarberg
Det visar sig att vi siktar in oss på samma stämplingsenhet, men jag vägrar att ge mig och sätter axel mot axel och tvingar honom att byta. Jag får en klockren stämpel och får det lilla försprång som jag behöver för att besegra honom. En hård kamp ända in på mållinjen och det är så det ska vara i stafettsammanhang tycker jag. Detta är helt klart årets spurt, än så länge vill säga!! Karta; http://www.flyingfred.com/kartor/show_map.php?user=Fredrik&map=30
Nu väntar Silva Leaguepremiär i Göteborg, lång på lördag och medel på söndag. Jag var även och tränade i liknande terräng i går i ett regnigt Göteborg. Det kommer bli tufft men kul.
Solsidan runt - Överklass 10km
Igår lördag körde jag ännu ett löplopp för säsongen och just nu har jag faktiskt tappat räkningen på hur många jag har kört den senaste tiden. Men det är grymt bra träning och jag tror jag kommer att ha nytta av det mot Schweiz nästa år. Denna gången var det ett asfaltslopp på 10km och jag hade väl ingen förhoppning på en bra tid eftersom jag nästan bara kört högintensivt denna veckan. Klassen som jag skulle delta i kallades överklassen och det var faktiskt det när man kom imålspringande på en röd matta och fick skumpa direkt efter målgång, fint ska de va!!
Jag läste på lite kvällen innan och fick syn på att det skulle vara ett spurtpris efter 5km och det blev den magiska gränsen för mig igår.
Under uppvärmningen kändes det riktigt bra och jag tänkte att jag startar hårt för att se hur långt det räcker. När startskottet gick var jag inte ensam om den taktiken utan även en kille från Enhörna hade samma. Vi öppnade första kilometern på 2.49, men den var relavtivt snäll så tänkte inte så mycket på det. Andra kilometern gick på 3.05 och det kändes fortfarande riktigt bra i kroppen, den 3:e passerade vi på 3:12 och då tänkte jag; "Vad är det för en kille egentligen och det här kommer bli riktigt jobbigt!!" Han låg precis i ryggen på mig, men jag trivdes med att hålla i taktpinnen. Han gick upp jämsides med mig på 4:e km och den passerade vi på 3:18, nu var det lite mer kupering och nu började även kroppen strejka lite. Jag tog bort dessa tankar och körde på mot spurtpriset (5km), cyklisten före ropade till ca 500m innan att "snart spurtpris", då försvann tankarna om att orka 10km tror jag och jag tryckte på lite extra i uppförsbackarna för att få en lucka, jag fick även en liten med några få meter men kunde gå först över backen och få spurtpriset (Valfria Nikeskor från Länna sport). Även 5:e gick på 3:18, men då var denna betydligt mer kupering på än vad 4:e var. Direkt efter att jag passerade linjen vid 5km så gick Enhörnakillen om mig och fortsatte i samma fina tempo och det gjorde att han fick en lucka till mig direkt då jag dragit på mig alldeles för mycket syra under första halvan av loppet.
Nu blev det en kamp mot kroppen de sista 5km och jag kan nog säga så här i efterhand att det var bland de jobbigaste jag gjort. 6:e och 7:e km gick på 6.57 och på denna sträckan blev jag även passerad av en kille från Fredrikshof och jag hade verkligen inget att sätta emot när han gick förbi mig. 8:e gick på 3.29 och 9:e 3.43 och under den km var det två riktigt jobbiga stigningar. Nu började det komma ännu fler löpare bakom som var sugna på att springa om mig men jag bestämde mig att ingen ska få passera mera så jag bet i bra och den sista km sprangs på 3:47, så det blev den långsammaste.
Tiden blev till slut 33:41 och var då 46sek i från segern och 25sek från andraplatsen. En lärdom som jag kan dra är att jag ska nog tänka mig för lite mer nästa gång och lägga upp loppet lite bättre, men som jag brukar säga; SATSAR MAN INTE VINNER MAN INTE!!
25manna till Effektivpass!
25manna
Den stora och roliga stafetten 25manna var den 8 oktober. Jag visste innan vi skulle ha chans om en topp 5 placering för det lag vi har på papparet är starkt och vi brukar liggar runt där med undagtag för förra året.
Filip som sprang första sträckan kunde ju inte göra en bättre start för laget genom att växla som tvåa, strax efter Uffe.
När det var min tur hade vi tappat en del tid och lite placeringar, men jag fick gå ut som nr.8 några minuter efter täten. Jag hade ändå förhoppning på att gå ut samtidigt som Olav, men Hazzan orkade inte riktigt följa Hausken på slutet av 23:e. Så istället fick jag göra ett sololopp.
Jag var osäker på hur kroppen skulle svara då jag hade vart lite förkyld efter hemkomsten från schweizlägret. Men kroppen svarade helt okej, dock kände jag av den höga farten som jag satt upp i början redan efter ca 25-30min löpning, men som tur var bara sträckan ca 8km, och en totalttid på strax över 40 så jag var aldrig orolig.
Tekniken funkade väldigt fint och jag tyckte jag tempoväxlade väldigt bra i den snabblöpta terrängen. Jag sprang förbi en finsktlag och skickade ut Annika på en sjundeplats. Vi slutade sedan på sjätte då Halden olyckligtsvis hade hoppat över en kontroll.
Spurten på 25manna.
Blodslitet
I helgen så gjorde jag en riktigt snabbvisit i vårt fina grannland Norge. Jag bestämde mig sent för att springa Blodslitet och jag var inte sugen på att sitta i en bil hela vägen från stockholm till fredrikstad. Därför bokade jag in flyg både dit och hem, vilket innebar lite stressande förhållanden efter tävlings slut, men nu först till loppet;
Veckan som gått fram till loppets start hade kännts för jäkla bra, då jag upplevt att jag haft en riktig toppform, både tisdag, onsdag och torsdag. Tyvärr kände jag inte riktigt av samma energiboooost på lördagen men krafterna fanns även där.
När startskottet gick blev det ganska så ordentlig rusning till en början då det var lång väg till startpunkten. Jag hann läsa in bra och var säker på vart jag skulle. Vi var ganska så många till en början på samma gaffel, men tyvärr gjorde vi ca 30sek på första kontrollen redan. Oflytet fortsatte tyvärr och springa lite kråkigt upp till den gemensamma kontrollen på första varvet, vilket för att jag tappar ytterligare kanske 30sek. Efter det springa jag bra i några kontroller, men sen kommer stenen vid branten, där jag gör ytterligare 1min, men här stämmer verkligen inte kartan och jag förstår inte hur de ritat alls här.
Andra varvet fortsätts i lite oflyt, dock en bra inledning i början men sen en onödig bom där jag blir lurad av en heldragen snitsel i terrängen som jag tror är det förbjudna på kartan, men inte då! Här går det ytterligare kanske 1min. Inte bra!!
Den sista korta slingan går bra och jag kommer ihop med Fille och vi har bra fart och går väldigt bra tekniskt.
När jag kommer in mot sista kontrollen på denna slingan blir jag nöjd när jag kunde räkna in namn som lundanes och wingstedt. Då tänkte jag, det är inte kört. NU KÖR VI!!
Ute på sista långa varvet börjar löpningen ganska så sakta, ingen vill riktigt ta kommandot men olav gör det till slut och jag märkte att många löpare har grym respekt för honom!!
In mot första kontrollen får jag syn på gruppen som gick ut nästan 2min före, vilket gör att jag ökar tempot och och efter långsträckan till tvåan är vi också ikapp dem. Sen händer det inte så mycket ändå fram tills varvningen då det återstår ca 2km. Förutom att längst bort på den långa loopen ropar fille till mig(som ligger strax bakom mig) "Frispark eller straff!!!" och jag svarar glatt "spelar ingen roll, jag sätter den i bôttre ändå!!"
Efter varvningen börjar en viss Runesson röra på sig, jag blev väldigt förvånad att han hade krafter kvar då jag inte riktigt ser honom som en långdistansare, men så fel jag hade idag. Han tar initiativet och får en lucka till oss andra, jag inser relativt snabbt att nu går tåget och jag gör rycket för att återansluta till honom. Vi två blir sedan själva mot näst sista med en lucka till bakomvarandra löpare, dock när vi har ca 100m kvar till skärmen dyker Lundis upp igen och vill vara med i fajten. På väg mot sista tar johan ett rundare vägval och kommer nedanför branten medans jag och olav kommer ovanför den och måste hoppa ner. Detta gör att jag tappar nödvändig mark mot dem båda och tyvärr hade jag inte benen för att kunna ta ikapp dem på spurten. Olav sprang in som andra löpare och johan som tredje, jag fick nöja mig med fjärdeplatsen. Anders Nordberg lyckades springa solo nästan hela banan och han vann välförtjänt för oss andra, imponerande!
Direkt efter loppet var det dags att slänga sig iväg på flygbussen igen för att hinna med planet från gardermoen. Jag hann och så här efteråt är jag grymt nöjd att jag åkte. Riktigt rolig tävling som bjöd på underbar terräng i strålande solsken. Detta är en tävling som jag kommer att återkomma till!!
Effetivpasset
Vad skulle man göra utan effektivpasset?? Idag gick jag och Frida ned till hallen för att träna effektivt och visst blev det de! Vi värmde först upp i 5min, sen körde vi 4*4min och sen nedvärmning i 5min. Vi vilade 1min mellan varje intervall vilket gjorde att tiden blev 30min totalt. Detta måste vara det effektivaste passet som kan göras, grymt!!! Testa och återkom...
Härligt med sommarvärme igen!!
Det var kallt att landa på Arlanda när regnet bara öste ner och jag tror det är därför som jag blivit lite krasslig. Eller jag intalar mig det i alla fall, men kan väl vara så att jag fick med mig lite basiller hem från lägret då det var en del sjukdomar där.
Veckan som var i Schweiz var helt underbar, strålande sol och ca 20-25grader gör verkligen susen och humören hålls uppe.
Jag var ganska så trött i början av veckan men efter en joggtur på ängarna uppe på Jurabergen så kom krafterna åter. Stupet som ni ser till höger i bilden nedanför är mellan 100-200meter hög (svårt att uppsaktta) och precis ovanför den så gick det en smal liten stig, den var max 2meter från stupet så det var extra nervöst att springa på den. Men det var en mäktig syn att kunna kolla ut över dalgången, riktigt coolt!! När jag tog kortet eller rättare sagt Olle tog det stod Fille och ropade på mig att jag skulle gå därifrån och att jag var helt dum i huvudet! Så här i efterhand kan jag förstå vad han menade men väl där ville jag ha med mig ett grymt foto till bloggen.
Veckan nere i Schweiz avslutades med de sista två världscuptävlingarna, först en medel och sen sprint. Jag hade behövt göra min bästa prestation för året för att ha någon chans att ta mig till sprinten då bara de 40 bästa totalt i världscupen fick starta på den. Tyvärr lyckades jag inte alls denna dag, kroppen var seg och huvudet likaså. Detta medförde att jag tappade väldigt mycket tid och placeringen är verkligen inget att skryta med, så den nämner jag inte alls.
Istället för att springa den spektakulära sprinten fick jag var publik och heja på de andra svenskarna som fick starta. Även detta blev en grym upplevelse och det är grymt att se hur stor orienteringssporten är i Schweiz, där är löparna verkligen stjärnor. Det är konstigt hur det kan skilja så pass mycket från två olika land i samma idrott.
Att se sprinten från sidan gjorde att jag blev rejält sugen på att få springa den nästa år och verkligen få uppleva publiktrycket som löpare, det är något att sträva efter under vinterträningen.
Härligt besked efter misslyckad medeldistans
Ja andra och sista SM-helgen är nu över och jag tar med mig blandande känslor från Trollhättan.
Medel, KVAL:
Kroppen började komma tillbaka till den form jag hade innan sjukdomen förra veckan och därför blev det en lättna känsla inför starten. Tyvärr höll inte känslan i sig så länge, först och främst blev jag lite chockad över hur terrängen var. Jag var mer förberedd på sådan terräng som blev mer på stafetten. Men jag kom in i loppet bra i början, fick kontrollerna. Dock påväg till 5:an väljer jag först fel vägval, vilket gör att kontrollen blir svår fast den egentligen inte är det. Innan kontrollen ska jag passera 3st stigar, men i själva verket märker jag faktiskt inte av någon. Detta gör att jag hamnar nedanför branterna och innan jag stälpar vid kontrollen har det nog gått ca minuten. På väg till sjätte springer jag lite stressat rakt på och gör då att kontrollen blir svår och jag kommer lite nedanför, istället för att springa stig hela vägen till kontrollen. Jag kommer sedan in i loppet igen och går riktigt bra från 6:an till 12:an. Vid 13:e händer nästa misstag, dock inget stort, men sen tar jag fel vägval igen och springer även här rakt på. Kartan är svårläst här så det känns som jag springa lite på känn och därför lite krokigt mot slutet och tappar tid på denna sträcka. På väg till 15:e springer jag snett ut från kontrollen då jag stressar ut och kollar inte så noga på kompassen. Även ett litet misstag på 18:e kontrollen sker innan jag till slut kommer i mål.
Detta var ett alldeles för stressigt och kände mig inte så trygg som jag ville. Det här loppet räckte ju inte till A-final som ni kanske förstår utan jag hamnade istället i B-finalen, väldigt besviken men idag var jag inte alls tillräckligt bra.
B-final:
Först var tankarna att jag skulle köra på i hyffsat tempo men bestämde mig på uppvärmningen då det inte kändes så himla bra i kroppen att jag bara skulle springa igenom banan i lugn fart och spara kraft inför Stafetten som var nästa dag.
Stafetten:
Vi kunde inte fått en bättre start på denna stafett när Fille tog täten redan vid första radion och den höll han hela vägen in till växling, grymt bra och härlig start!! Sträcka 2 i vårt lag stod Jonn-Jonn för och han gav verkligen allt hela vägen, tyvärr hade han inte superkrafterna som han visade dagen innnan(Silver-Jonn), men han var inne som sjua när det var min tur att ge sig iväg bara minuten bakom Malung och i klunga med de andra framförvarande lagen. Äntligen kände jag när jag gav mig iväg till första, kroppen kändes super och tekniken satt som en smäck! Det var mycket gafflat idag vilket gjorde att jag större delen av banan sprang själv men ändå hade bra koll på de andra lagen i skogen. Efter varvningen blev det dock lite splittring och vi var nu 5 lag som gjorde upp om medaljerna. Efter en långsträcka kom avgörandet, då jag hade lång gaffel medans SNO, Rehns och Linne hade kort och gled ifrån. Malung med Wille gjorde ett misstag och försvann. Efter denna gaffling låg jag ca 45sek bakom och krigade så hårt jag kunde och plockade kontroll efter kontroll med förhoppning om att de framförvarande lagen skulle göra något misstag. Tyvärr för mig så gjorde lagen framför mig inga misstag och därför var det svårt att ta in tid på dem. Jag sprang dock väldigt bra tycker jag, men tyvärr räcker det inte när man ska springa en längre bana än de andra löparna. Det känns lite surt så här efteråt att jag aldrig riktigt fick chansen, men jag är övertygad om att det kommer fler chanser.
Världscupstart:
I bilen hem från SM fick jag beskedet att jag var uttagen till Världscupen kommade helger, grymt kul och det känns skönt att få vara med på riktigt igen! Jag är grymt taggad och jag vill verkligen visa att jag har där att göra!! Nu kör vi med siktet inställt mot Tjeckien!!
Kartor från helgen kommer som vanligt upp på; http://www.flyingfred.com/kartor/
Lång-SM
Ett av de stora målen för säsongen är nu över. Det gick inte exakt som jag ville, men jag är nöjd med min prestation i sig. Efter att ha legat däckad i onsdags och egentligen inte ett enda ordentligt träningspass på hela veckan så var jag väldigt seg i kroppen under kvalet och tyvärr blev jag även påmind av det under finalen.
Kvalet
Kände mig riktigt taggad inför dagens lopp och det var den här tävlingen som jag var mest nervös inför. Detta för att kval är kval och ibland kan därför vara svåra att hantera. Jag gjorde en bra plan dagen innan och skrev ned den för att jag lätt skulle kunna följa den.
På väg till samlingen blev jag rejält nervös men när jag väl kom fram och fick känna på atmosfären så släppte det och jag kunde fokusera på min uppgift för dagen. På uppvärmningen märkte jag ganska så fort att orken inte fanns där till 100% men jag kände att 8km ska inte vara några problem att springa.
Jag kom in i det flytet jag saknat i inledningarna i år och jag sprang riktigt bra i början genom att vara offensiv och säker. Till trean gör jag ett litet misstag som blir ganska så kostsamt, först väljer jag ett vägval runt en stor mosse då jag känner att jag måste spara lite energi för att kunna trycka på hela loppet. När jag sedan ska ned till kontrollen i sluttningen kommer jag fram till en stig som inte är med på kartan, därför tror jag att jag kommit längre ned och springer lite på den, innan jag fattar att jag inte kan vara på den. Där går någon minut innan jag fortsätter neråt och får min kontroll. När jag kommer hem och kollar på en gammal karta från 87 så finns stigen som jag var på med vilket gör att jag förstår vad jag gjort men det jag inte förstår är hur kartritaren kan ha missat den.
Efter denna miss kommer jag snabbt in i det igen, gör dock en liten krok på en skråkontroll några sträckor senare men tappar inte mycket tid på det. På långsträckan hemåt kom jag ihop med William Lind(han sprang i ett annat kvalheat) och då fick jag självförtroende att jag inte sprang så sakta som det kändes som.
När jag väl kom imål gick jag in som 2:a men slutade sedan som 3:a, ca 1.5minut efter David Andersson.
Nu var det bara att ladda om för det stora målet!
Resultat: http://www.obasen.nu/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=18573&categoryId=3
Final
Det var skönt att ha klarat av kvalloppet så pass bra och detta gav mig självförtroende inför dagens final. Känslan i kroppen var väldigt god på morgonen och ända fram till ca 20min in i loppet.
Jag kom till samlingen i god tid och väl där kände jag att idag kan det vara min dag, kände mig säker på hur jag skulle agera i skogen och vad jag var kapabel till. På uppvärmningen kändes det bra så känslan i kroppen växte inom mig och jag blev ännu mer sugen på att ge järnet.
När jag väl fick kartan i handen blev jag lycklig över att se så pass många långsträckor, det första jag tänkte var att här finns mycket tid att tjäna. Fick en riktigt bra start genom att spika de 5 första kontrollerna och vid 5an är jag även ledaren i loppet. På väx till 6:an gör jag ett dumt misstag som jag har svårt att släppa, jag tar helt rätt vägval men fortsätter förbi gölen innan jag avviker och här tappar jag ca minuten på de som går in innan gölen. På 7an gör jag en liten krok och även en liten på 9an. På långsträckan till 11an tycker jag runtvägvalet till vänster ser alldeles för långt ut och jag väljer därför ett rakt-på-vägval. Tyvärr trasslar jag lite väl mycket innan jag kommer ut på vägen, men därifrån springer jag bra. Sedan kommer några kortsträckor där jag spikar kontrollerna bra sen återigen en långsträcka. Här kan jag inte bestämma mig och bestämmer mig inte helt förrän jag är i höjd med sjön. Hade jag kunnat bestämt mig tidigare här så tror jag att jag inte hade tappat så mycket tid här. Efter det kom varvningen, här hade jag egentligen velat hoppa av, men ett kort sista varv stod på menyn. Frida påminnde mig om att det var rejält långa tider så det gällde att fokusera och kämpa hela vägen. Men direkt gör jag lite fel genom att köra höger till 19e och tappar onödig tid på slutet av sträckan. Sen gör jag några bra sträckor där jag känner flyt. Sen mot 23e kontrollen springer jag för dåligt och tyvärr blir jag av med bronsmedaljen här, jag skråar för sakta helt enkelt samtidigt som jag försöker hålla höjd vilket gör att jag kommer alldeles för högt upp och måste springa ned för att ta kontrollen.
Sumering av loppet: Riktigt bra inledning, men tyvärr räcker inte orken till att köra på så hela loppet. Men jag känner att jag genomfört loppet enligt planen och jag är grymt nöjd med en 5:e plats med den uppladdning som jag hade i veckan. Men jag är grymt revanchsugen och jag undrar hur bra det kunde blivit om jag fått köra mitt planerade upplägg även sista veckan.
Resultat: http://www.obasen.nu/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=18574&categoryId=1
Kartor finns i kartpärmen: http://www.flyingfred.com/kartor/
Nu laddas det mot nästa helg då fler chanser till SM-medalj kommer!
