.

Igår lördag körde jag ännu ett löplopp för säsongen och just nu har jag faktiskt tappat räkningen på hur många jag har kört den senaste tiden. Men det är grymt bra träning och jag tror jag kommer att ha nytta av det mot Schweiz nästa år. Denna gången var det ett asfaltslopp på 10km och jag hade väl ingen förhoppning på en bra tid eftersom jag nästan bara kört högintensivt denna veckan. Klassen som jag skulle delta i kallades överklassen och det var faktiskt det när man kom imålspringande på en röd matta och fick skumpa direkt efter målgång, fint ska de va!!

Jag läste på lite kvällen innan och fick syn på att det skulle vara ett spurtpris efter 5km och det blev den magiska gränsen för mig igår.

Under uppvärmningen kändes det riktigt bra och jag tänkte att jag startar hårt för att se hur långt det räcker. När startskottet gick var jag inte ensam om den taktiken utan även en kille från Enhörna hade samma. Vi öppnade första kilometern på 2.49, men den var relavtivt snäll så tänkte inte så mycket på det. Andra kilometern gick på 3.05 och det kändes fortfarande riktigt bra i kroppen, den 3:e passerade vi på 3:12 och då tänkte jag; "Vad är det för en kille egentligen och det här kommer bli riktigt jobbigt!!" Han låg precis i ryggen på mig, men jag trivdes med att hålla i taktpinnen. Han gick upp jämsides med mig på 4:e km och den passerade vi på 3:18, nu var det lite mer kupering och nu började även kroppen strejka lite. Jag tog bort dessa tankar och körde på mot spurtpriset (5km), cyklisten före ropade till ca 500m innan att "snart spurtpris", då försvann tankarna om att orka 10km tror jag och jag tryckte på lite extra i uppförsbackarna för att få en lucka, jag fick även en liten med några få meter men kunde gå först över backen och få spurtpriset (Valfria Nikeskor från Länna sport). Även 5:e gick på 3:18, men då var denna betydligt mer kupering på än vad 4:e var. Direkt efter att jag passerade linjen vid 5km så gick Enhörnakillen om mig och fortsatte i samma fina tempo och det gjorde att han fick en lucka till mig direkt då jag dragit på mig alldeles för mycket syra under första halvan av loppet.

Nu blev det en kamp mot kroppen de sista 5km och jag kan nog säga så här i efterhand att det var bland de jobbigaste jag gjort. 6:e och 7:e km gick på 6.57 och på denna sträckan blev jag även passerad av en kille från Fredrikshof och jag hade verkligen inget att sätta emot när han gick förbi mig. 8:e gick på 3.29 och 9:e 3.43 och under den km var det två riktigt jobbiga stigningar. Nu började det komma ännu fler löpare bakom som var sugna på att springa om mig men jag bestämde mig att ingen ska få passera mera så jag bet i bra och den sista km sprangs på 3:47, så det blev den långsammaste.

Tiden blev till slut 33:41 och var då 46sek i från segern och 25sek från andraplatsen. En lärdom som jag kan dra är att jag ska nog tänka mig för lite mer nästa gång och lägga upp loppet lite bättre, men som jag brukar säga; SATSAR MAN INTE VINNER MAN INTE!!